Ett första steg!
Första veckan i advent 2014 hände det. Vi fick strandskyddsdispensen beviljad. Jag och min man firade och hela släkten var nog glada för vår skull. Det tog några månader av huvudbry och envist arbete, reviderade beslut och båtfärder till ön för att visa inspektörer och ekologer natur och byggnader. Slutligen ansåg(läs insåg) kommun och landsting att platsen var ianspåktagen.
Planen är, sönerna till C och C. T Jonson ska dela upp byggnaderna på ön Kalvholmen så att varje familj får sitt eget kryp in. Då saknar den yngsta sonen ett beboligt hus, därmed återstår helt enkelt att "bygga en sommarstuga".
På kvällarna när vi släkt lampan och ligger och pratar så säger jag ofta. Det är HELT SJUKT. Jag trodde inte jag skulle få vara med om något sånt här. Under julhelgen har vi plöjt igenom nätet och magazin för att få inspiration från hus, sommarstugor, smarta planlösningar, arkitekter. Hur ska vår stuga se ut? Ledorden för den känsla vi vill förmedla är: naturnära, rått och glas. Materialvalen är a och o. Vi vill att det ska smälta in i naturen och ge en modern känsla. Det är också viktigt att våra nära och kära lätt kan komma och stanna över en natt eller två. Nästa vecka har vi ett första möte bokat med en arkitekt. Vi har slängt ut trådar till olika hus- och byggfirmor så förhoppningsvis kan vi få hjälp att komma vidare. Det känns som att vi kört fast. Jag har legat sömnlös och funderat på planlösningen.
Den översta bilden i mitten visar platsen där vi vill ha vårt hus, den röda stugan som idag står där forslades dit över isen på 1947. En häst drog stugan till toppen. Snart är den ett minne blott. Om det gick att bygga på en ö då, går det även idag.
